Just nu prövar vi "fem minuters"-metoden för att få M att somna själv. Går så där, efter 45min ligger hon och hulkar sig.
Känner mig som världens sämsta mamma.
Vad är vi för föräldrar som låter vår dotter gråta sig till sömns? Att tro att hennes föräldrar övergivit henne?
Det gör så ont i hjärtat just nu, men hon lugnar ner sig, har gått över en timme nu. Jesper har förvisat mig till sovrummet för jag vill hålla henne och trösta och säga att mamma aldrig ska lämna henne så igen. Men får ligga här istället.
Vet att Jesper känner samma sak men han är mer konsekvent i beslutet.
Jag får ta passningen imorgon istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar